Nu står jag här med drömmen från igår
B; de senaste stunderna av sommarbriser.
/Vi river runt med våra hjärtan i brist på det som kallas tillit och överflöd av rädsla.
När ska man våga ta steget från de mörka hörnen och öppna upp sig till livet som man bara får en chans till.
Våta kinder som torkar lika snabbt igen hälper inte för att allt ska försvinna, man måste våga möta sin rädsla.
//Du kommer alltid stå mig närmast och jag kommer aldrig sluta kämpa för det som kallas vi
/mJ
det vi kallar ord
Trackback
