michaelajohanssonx

B; tagen av syssling Emma, midsommar 2011

Jag har ett erskännande på G, men jag vet inte om jag vill skriva det.

Ångest som bubblar upp med tankarna tillbaka på livet. 
Läser om samma sida om och om igen med tankarna om att det är hopplöst, ett helt år kommer gå åt skogen & jag ser tillbaka att jag kunde ha gett mer än vad jag gjort. Jag kan mer, bättre.

En person som speciellt har funnits i mina tankar idag är Ellinor, min käraste bästavän, syster/faster. Ja allt som är bra! I 15 år har jag träffat henne nästan varje dag, vi har växt upp tillsammans och nu är hon inte här, utan flera mil bort.
Jag saknar våra underbara stunder vi har haft och allt vi har gått igenom tillsammans, jag saknar hennes unerbara röst som säger till mig att allt kommer blir bra. Våra sena nätter med busringningar, dans på gräsmattan, tältning på trädgården, camping i Jönköping, när vi var i Halmstad på mammas och Jörgens bröllop & våra framtida planer om allt vi ska göra när vi skulle bli stora. Allt det spolas om och om i mitt huvud!

Våra stunder kommer aldrig att suddas ut med tiden, de lever kvar inom oss! Nu, idag och föralltid! 
Älskar dig! ♥

/tillsist; trots att ditt stöd inte finns kvar kommer jag klara det, med eller utan din hjälp! Det kommer ordna sig!