Du vet mycket väl vad du gjort mot mig, den där blicken du ger mig är gammal nu för mig, jag vet hur du funkar, jag kan dig ut och innantill...
B; målar med vännen min & Mickas 18-årsfest
Gårdagen innehöll så otroligt många känslor. Men jag är så glad att mina vänner alltid finns!
Att när jag sitter där och tårarna bara rinner håller hon mig i handen & säger att det kommer bli bra, att jag hittar på roliga saker med han och bara skrattar åt våra skämt, när jag kommer in i vok-stugan anfaller alla mig med kramar och jag fick äntligen träffa min saknade, att jag får träffa min andra vän ,och lyssna på "summer of 69", som numera är i stockholm om dagarna, hon som varit med på resan sedan dag ett. Att trots allas frågor och "men nej, ni var ju så perfekta!" höll jag humöret uppe och kände att jag inte ska deppa utan bara ha kul!
Gick runt med en tejp-bit där det står "singel och sökande" och bara skrattar och pratar med alla, jag var bitvis bara så otroligt lycklig!
/Men trots lyckan ligger allt där i mina tankar. Enligt otroligt många är det meningen att jag bara ska glömma den bästa tiden i mitt liv. Glömma någon som haft en sån stor del i mitt liv i tre år. Det tar tid. Kan NI acceptera det? Men eftersom jag blir behandlad som skit kommer det nog gå mycket fortare men det tar tid...
Kärleken har förvandlats till förakt.
Som min vän inatt sa, det jobbigaste är nog tomheten...
det vi kallar ord
Trackback
