michaelajohanssonx

Gör allt för att kunna överleva.

Sena bussturer med tårar som rinner nerför kinderna och ångesten som svämmar över som den största flodvågen världen skådat. Dagliga bussturer med hörlurarna i öronen med låtar av Håkan, Kent och alla de andra som gör mig glad, det som får mig att drömma om framtiden, då allt släppt taget.
Träffar en vän jag saknat så otroligt mycket, och som jag delar mina bästa minnen med enda sedan tre år tillbaka i tiden. Hon som har varit med om hela historien från början och förstår vartenda litet steg, samt att hon sitter och förklarar något hon vet så mycket om, sånt som jag enda in i själen känner på pricken. 
Imorn ska jag glömma & bara ha kul när Stiftelsen äntligen kommer till Metro, då jag ska sjunga ut med mina vänner.
Sjunga de låtar som jag brukade sjunga med dig...