Ge mig nått som tar mig någon stans för jag vill veta om kärlek finns!
B; Fler underbara dagar!
Har inte uppdaterat på länge men ser ändå att väldigt många tittar in varje dag.
Det händer ganska mycket hela tiden. Kunde äntligen hämta min efterlängtade mobil i fredags och än är den det bästa jag nånsin fått/köpt (efter min Håkanbiljett som jag fick i julklapp förra året). Tittade på One directions film med mina favorittjejer och vi lämade biografen som hjärntvättade Directioners. Dagen efter åkte jag Mini cooper med Blomman i Hultsfred och tittade runt på marknadsfesten. Håkan har även förlängt sin turnée så det ser ut som att jag kommer se han i antingen Göteborg eller Linköping i december!
I skolan är allt i full gång. Balen är bokad och partner fixad, nästa vecka åker media till Stockholm, psykologin får mig att tycka att jag är dum i huvet när det gäller kärlek, roller till Frizon är sökta och snart börjar produktionen på vårt första nummer.
Jag går där i samma korridorer där allt började om, sover i samma säng, åker samma buss vid samma tid, kan inte gå på en enda gata utan massa minnesbilder som spelas upp i mitt huvud. "Ja, jag mår bra" som jag upprepar hela tiden är sant. Men ändå är det något jag håller undan, nått jag gömmer. Även för mig själv.
Det händer ganska mycket hela tiden. Kunde äntligen hämta min efterlängtade mobil i fredags och än är den det bästa jag nånsin fått/köpt (efter min Håkanbiljett som jag fick i julklapp förra året). Tittade på One directions film med mina favorittjejer och vi lämade biografen som hjärntvättade Directioners. Dagen efter åkte jag Mini cooper med Blomman i Hultsfred och tittade runt på marknadsfesten. Håkan har även förlängt sin turnée så det ser ut som att jag kommer se han i antingen Göteborg eller Linköping i december!
I skolan är allt i full gång. Balen är bokad och partner fixad, nästa vecka åker media till Stockholm, psykologin får mig att tycka att jag är dum i huvet när det gäller kärlek, roller till Frizon är sökta och snart börjar produktionen på vårt första nummer.
Jag går där i samma korridorer där allt började om, sover i samma säng, åker samma buss vid samma tid, kan inte gå på en enda gata utan massa minnesbilder som spelas upp i mitt huvud. "Ja, jag mår bra" som jag upprepar hela tiden är sant. Men ändå är det något jag håller undan, nått jag gömmer. Även för mig själv.
Någon lovade att alltid finnas där, hur än saker var skulle det finnas någon som tog emot mig.
Men tror vi glömde på vägen.
Men tror vi glömde på vägen.
det vi kallar ord
Trackback
