michaelajohanssonx

Jag är så otroligt tacksam över att jag har mina vänner. De som alltid stöttar och ger mig en klapp på axeln och säger att de är stolta över mig att jag fortfarande klarat mig igenom allt. Har känt mig som världens sämsta vän de senaste månaderna, mycket på grund av att jag varit tvungen att fokusera på att klara mig själv. Men jag tappade mig själv, den jag är, där på vägen och jag är trött på att inte riktigt känna igen mig själv hela tiden. Men jag får hopp när han säger att han faktiskt fortfarande ser mig. Och nu när allt börjar gå till det bättre är jag redo att bli en vän igen, den vän jag en gång var, den vän jag vill va! 
Men tack alla ni som inte gett upp mig, ni har bevisat starkt att ni är riktiga vänner och er tänker jag hålla fast vid så länge som det bara går! 
Skolan börjar imorn igen och jag känner mig redo trots att jag vet att det väntas helvetesveckor framför mig när jag ska komma ifatt från hela höstterminen och lite från tvåan. Men jag ska klara det, har jag inte gett upp än tänker jag absolut inte ge upp nu!