Svart, vitt & allt däremellan - ett jobbigt beslut att fatta
Hemma ytterligare en dag, idag med smärta i huvudet. Min högsta önskan just nu är att kunna gå ute i den friska luften, kunna andas med båda näsborrarna utan att snörvla, inte hosta och definitivt inte ha ont i hela kroppen...
Men man kan inte förvänta sig att drömmar slår in på direkten, jag fick vänta i flera år innan en av mina drömmar slog in. Men jag hoppas att det blir bra snart!
År 1 (5/6 + dansanalysen)
Vi vill att ni skriver ihop en reflektion kring det arbete ni har gjort inför Drömmar.
- Ert eget skapande
- Samarbetet i gruppen
- Övriga tankar kring att arbeta med en föreställning inte ha ont i hela kroppen
//hur man än försöker glömmer man inte. Har någon slagit dig hårt en gång innan gör man sig redo för att det inte ska hända igen. Det är inget jag egentligen vill men jag måste
Man skyddar sig för man inte vill hamna på botten igen, man vill kunna leva lycklgt på toppen med någon hand i hand
Du kan gråta mitt på gatan men jag glömmer aldrig bort vad du gjort
Tillslut ett litet meddelande till dig som ringer hem till mig stup i kvarten;
Jag tycker det är trevligt att få samtal, men då vill jag ju gärna att du säger något istället för att lägga på i mitt öra efter 20 sekunder när jag svarat och sagt mitt namn. Nästa gång du ringer kan du iallafall säga något, vadsom...typ, Wazzzuupppp! Det skulle räcka.
Tack och hej!
/mJ
det vi kallar ord
Trackback
