Gå din egen väg

De senaste veckorna har mitt huvud kokat. Kokat av lycka, kärlek och ilska
Lycka för att jag har så fina människor i min omgivning som ställer upp till tusen.
Kärlek för att jag fått spendera två långa, men för snabba, veckor tillsammans med min bättre hälft. 
Ilska för att jag blir så arg när människor inte kan se till andra människor lycka och drömmar.

Enligt mig är det inte okej när man ska försöka övertala någon om nått bara för att man själv tycker så, för sin egen skull. Som till exempel att ens vän inte tycker att du ska bli tillsammans med någon bara för att hon/han inte tycker att personen är bra nog. Eller när någon inte tycker att man ska få jobba med det man vill bara för att personen har nedvärderande åsikter om personer inom det yrket. 
Alla har någon gång fått sina åsikter/drömmar "dissade" för att någon inte tycker att de är bra eller för att det inte passar dom, så min påbörjade lista kan göras otroligt mycket längre. 

Min åsikt om er som alltid ska ha en nedvärderande åsikt om andra människors drömmar, sköt ert egna. 
Vill du resa jorden runt, gör det
Vill du bli tillsammans med nån, bli det. 
Vill du gå en utbildning/jobba i Sverige eller utomlands, gör det. 


Mina val har blivit ifrågasatta och åsikterna om vad andra egentligen tycker jag ska göra har varit många. 
 
Som till exempel varför jag klarar av att ha min pojkvän i Danmark. Varför jag inte gör slut redan nu när det är upplagt (enligt dessa personer) för att det inte skulle hålla när vi ses så sällan. 
Mitt svar på det är att jag älskar honom. Han gör (äntligen) något för sin egen skull, något han vill göra. Och det gör mig lycklig. När man ser att han blir stolt över sig själv när det går bra för honom. Vad skulle jag vara för någon människa om jag inte skulle stötta honom i något som gör honom lycklig och som gör honom till en bra människa? Självklart är det inte alltid en dans på rosor och självklart går mitt hjärta i tusen bitar när det ibland tar en hel månad innan vi ses. Men vi har ju faktiskt dagens teknik som gör att vi iallafall kan hålla kontakten. 
Han gör mig lycklig trots de 45 mil mellan oss och självklart litar jag på honom, är inte det egentligen bra nog? Måste man bo "på" varandra för att det ska hålla? Vi behöver inte det iallafall. 

Vi vet inte om det kommer hålla hela livet, men vem kan förutspå sådant? Även om man är sambos eller särbos. Vi följer bara våra hjärtan. Vilket alla borde göra. 

Så bara för att din mamma, kompis, syster eller bror inte tycker att du ska göra ett val som du egentligen vill göra, får det dig att bli lycklig så gör det! Det är inte dom som kommer leva med dina beslut du tar. Det är bara dig själv. Så se till att göra dom för din egna skull redan från början. 
Alla är värda att följa sina drömmar och gå sin egen väg.
Så börja nu, vad är DITT nästa val, vad säger DITT hjärtat? 


Min trygghet, min bästa vän, min älskade

B; Två år tillbaka fram till nu.
 
Åren har bara blåst förbi sedan jag träffade honom för första gången. Det är redan fyra år sen. 
Vänskapen som bara blommade direkt och känslor som smög sig fram redan då. 
Med snedsteg från oss båda lite här och var kommer han alltid vara den som räddade mig, från mig själv. När jag inte hade någon annan. 

Han finns alltid där, får mig alltid att skratta och gör mig så lycklig. Jag har även turen att inte bara kalla han för min bästa vän utan även för min pojkvän. Den allra bästa som man kan ha enligt mig. Han som vet alla mina hemligheter och brister men ändå säger och skriver varje dag att han älskar mig. 
Han är den mest omtänksamma och känslosamma killen jag känner, och den knasigaste kanske jag också ska tillägga.

Jag har haft turen att lära känna den riktiga Ronny, den som jag inte tror så många fått se. Han är bäst och jag älskar honom så otroligt mycket, och har gjort det på alla möjliga sätt under de senaste åren. 
Så ja, vi har inte varit tillsammans officielt så länge nu, men jag kan ändå säga att jag älskar honom efter allt vi har fått gå igenom under dessa fyra år. För att han kom tillbaka och fortsätter rädda mig, varje dag. 

Jag är så sjukt jäkla kär i dig Ronny, mer än vad jag någonsin varit innan. 

//Nu är allt packat och klart för några dagar i ett soligt Danmark med mitt hjärta. Helt underbart om ni frågar mig! Behöver lite energi för de sista veckorna i skolan nu! 

Let me take you away, say goodbye to your broken heart

B; hittat under mars

Äter årets första glass, umgås med fina vänner, åker på utflykter lite här och vart, frizon är i full gång, vädret blir mildare, smider planer inför de närmsta månaderna, ser Hoffmaestro. Ja det börjar hända lite saker. 
I takt med att solen tittar fram oftare känner jag mig gladare och känslorna sprudlar mer och mer för var dag som går. Det känns i hela kroppen att det inte är många månader kvar till studenten och jag känner stressen för mina betyg mer och mer. 
Det är inte alltid den dans på rosor som jag önskar att det var. Men för var dag som går känner/ser jag framsteg. Det är skönt att veta att det går åt rätt håll igen. Jag önskar att det vore så för alla mina nära och kära också. Men någon gång vänder det för dem med. Så kämpa, kämpa, kämpa. Jag finns här och hjälper er! 
 
Det finns så mycket som gör mig så irriterad nu mellan varven, som att man till exempel inte vet vem man kan lita på när det uppstår tvister. Ska det vara så svårt att hålla sig till sanningen? Är du vän med mig men inte gillar saker jag gör, ta det med mig då istället för att gå till massa andra som ändå berättar för mig. Det sparar så mycket energi om man bara tar det direkt med den det handlar om. Men man kan inte ändra folks beteende, har insett det nu. 
Ingen är perfekt lika som att jag absolut inte gör allt rätt själv och är långt ifrån perfekt.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan internet. Utan alla sociala medier, som jag i vanliga fall brukar svära åt, hade nog jag inte klarat detta. Har tre som bor utanför Sveriges gränser för tillfället, tre riktigt viktiga människor, en i London, en i Danmark och en i Mexico. Det är så skönt att bara skriva/ringa/skicka bild till dom när man saknar dom lite för mycket. Så dagens ros går till nätet och alla (användbara) appar.
 
32 dagar till studentkryssningen
48 dagar till min 29e & sista dansuppvisning
54 dagar till balen
75 dagar till Håkan på Ullevi
81 dagar till studenten
84 dagar till One direction i Köpenhamn

Det börjar verkligen dra ihop sig för alla roligheter! 

It's a little bit funny this feeling inside. I'm not one of those who can easily hide

B; Mina fina vänner!

Haft en den bästa helgen på flera månader, trots att jag bara ville försvinna när jag skulle köra hem från hultsfred i lörsdagsnatt p.g.a att det var snorhalt på vägen. Men som tur var hade jag den person som gör mig så trygg på passagerarplatsen och vi kom hem säkert. 
Spenderade fredagen med att vara sur för att det inte blev som jag och vännen min ville och jag trodde att han var påväg från detta land. Blev bjuden på middag av johanna och simon och när jag kom in genom dörren fick jag en ögonbindel på mig. När jag tog av mig den fick jag nog världens chock, för där stod han. Hade haft det på känn att han skulle överraska mig men vågade aldrig riktigt tro det.
Han gav mig världens bästa alla hjärtans dag present man kunde önska sig! 
Var i Hultsfred med galna och fina människor i lördags och trivdes riktigt bra. Det är så härligt att så fina människor faktiskt finns i världen! Känns som vi åkt runt som galningar till alla, men det var bara härligt!
Denna helg förtjänar verkligen flera lappar i min 2014-minnesburk! 

Nobody else needs to know where we might go. We could just run them red lights

Jag har saknat dig, föraktat dig och saknat dig igen



Stressiga dagar är vad som flyger förbi och kommer tillbaka. Men då och då hinner jag stanna upp för att tänka lite, Just nu är det vitkigt för mig att tänka på ganska mycket, försöka klura ut ett och annat. 
Det är min sista termin och jag har en hel del att ta igen om jag ens ska kunna tänka på att få springa ut på trappan den 13e juni. Så jobba, jobba JOBBA! 
Körkortet som jag fått lägga åt sidan under några månader har blivit framtaget igen och, förhoppningsvis, är jag körkortsinnehavare inom några veckor. 
Ikväll var en sådan då jag inte orkade ta fram mina böcker och lära mig något, istället tog jag upp min blogg och har suttit i några timmar och ändrat en hel del. Så vi får se hur länge denna layout håller.

/Fjärilarna har vaknat och nu bara kastar de sig omkring i min mage. Alla ord är så fina, alla sms får mig att le, alla bilder får mig att sakna ännu mer och alla samtal får mig att älska honom.
Han hjälper mig att må bättre igen, och jag kommer aldrig någonsin kunna visa hur otroligt mycket det betyder!
 

Man måste dö några gånger innan man kan leva

 
På senare tid har alla känslor varit "all over the place". Både bra och dåliga. 
Jag har haft så mycket jag velat skriva men efter hundratals ord har det ändå bara blivit utkast.
Däremot insåg jag att jag skrivit väldigt flitigt på twitter, sånt som bara faller in i tankarna och som jag sen skriver ner. Så trots min skrivförlamning här har jag ändå lyckats få ner ganska mycket på andra ställen...

"Kollar igenom gamla bilder från de stunder då jag var lyckligare än någonsin. Ler åt dom för jag vet att jag kommer få känna så igen!"
"Vad vet du om hur hjärtat kan bränna för kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva"
"Kvällens sjukaste mening: Jag saknar att ha din mjuka trumpet i min bastuba"
"Det där äkta skrattet som jag saknat"
"jag vill här ifrån. Ifrån den här jävla skithålan där 80% av alla bara hittar på jävla mycket skitsnack!"
"Okej bara så ni vet, JAG SKA SE HÅKAN I GBG MED STUDENTMÖSSAN PÅ!!!"
"Idag gick jag upp och tänkte "Idag är jag en vinnare!""
"Alla ser det förutom vi. Som det alltid varit. Vad håller vi på med?"
"If you really love that person, learn to wait. Maybe you're not meant to be together today but in the future"
"Jag vill bara hålla om dig & ta bort all den smärta du känner. Istället ger jag upp & lämnar dig"
"Jag minns min första skoldag i ettan som om det vore igår. Och nu är det 150 dagar tills jag tar studenten och ett nytt kapitel börjar i mitt liv!"
"När en person känner dig så bra att hen alltid vet vad som inte är bra utan att man behöver säga ett ord och hen vet precis vad man tänker" - "Då känner man någon riktigt bra!"
"Okej, det är alltså strömavbrott. Det är -10 ute, jag är sjuk, jag är hemma själv och jag måste elda...detta suger"
"Min bror snart 2 år kommer in dagligen på mitt rum för att mysa, det säger inte syrran nej till"
"Mina vänner får göra vad de vill för mig, bara de mår bra. Jag vill gärna ha det tillbaka, utan att alla ska styra mina val"
"Insåg att 2010 var det år då jag skapade flera underbara vänskaper. Det är sjukt att det är fyra år sedan."
"Det där med att jag sväller upp som en michelin varje gång jag äter nåt..."



I samma stund så vet jag att allting har ett slut...

B; 17/11

Ytterligare en helg har passerat, och det var en sådan som jag längtade efter. 
När den väl kom var den bättre än jag trodde den skulle bli. 
Allt jag hade saknat, det kom tillbaka, men när jag låg där och kände lyckan och den trygghet som jag inte känt på länge så visste jag att "imorgon samma tid, är det förlorat igen". Det jag hade i min famn skulle försvinna igen, och kanske aldrig mer komma tillbaka. Därför tog jag vara på det dygnet mer än någonsin.
Det var värt det, varje minut av den känslan och det jag fick tillbaka, det var verkligen värt det. Värt att jag får gå igenom samma smärta och saknad igen. Och det är inte bara jag som får göra det.
Ni får kalla mig blind, desperat, sjuk eller vad ni vill. Men då vet ni inte sanningen eller hur det är när nått är äkta. 

// Så mycket mer känslor som jag känner men som inte kommer ut. Som inte våga sägas. Där tar jag stopp, och kanske stänger av...

Time for some changes...

B; a true story

Det är lite av en tomhet som finns kvar inom mig efter den här veckan. 
Så otroligt mycket känslor som svävat omkring både runt omkring men även inom mig.
Samtidigt har jag insett och lärt känna mig själv på ett helt annat sätt. 
En vecka med tidiga mornar (05:00), sammanlagt fyra timmars tågresande varje dag, flera fikastunder på Espresso house, promenader, mat och samtal. Lite av blod, svett och tårar skulle man kunna säga i vissa stunder. 
Detta är inget man talar om högt, lite tabu på det hela. Kanske för att jag inte vill dra till mig uppmärksamheten eller att folk ska komma och ta hand om mig. Klart man ibland vill bli omhändertagen, men det räcker gott och väl med allt stöttande som jag fått. 
Jag hade aldrig gjort det jag gjort den här veckan om det inte vore för mina vänner och min familj. 
Ett speciellt tack till två stycken. Två helt underbara vänner som vart med sedan dag ett båda två, men vill även ge ett speciellt tack till en nyfunnen vän som även hon alltid finns! 
Men än är det inte över, nej det har bara börjat. 
Men var inte oroliga. Allt kommer lösa sig, det håller det på att göra redan nu! 


//Förvirrad, stressad, stunder då jag svävar på moln, samtal som öppnar så mycket för mig, stunder då jag känner känslan av att vara kär och frågor om framtiden som svävar omkring i mitt huvud. 

Alla har fastnat på perfektionen när sanningen säger att det inte ens finns nån perfektion i vår sjuka, underbara värld.

Våga vara dig själv, som den operfekta människan du är. På det sättet är du perfekt.


B; Bildbrist som vanligt

Jag hinner inte med dagarna, de går alldeles för fort. Nu är äntligen Frizon klar (för min del) och jag kan pusta ut och fortsätta i lugn och ro med mina (förbannade) faser som jag aldrig lyckas klara. Eftersom att dagarna gå fortare och fortare närmar sig även uppkörning och jag blir mer stressad. Så vad jag tänker göra på lovet? Jo plugga teori. 
Men trots hetspluggandet har jag planerat in en och en annan mysstund under veckans gång. 
De veckor som passerat har jag lärt mig väldigt mycket. Saker som fått mig känna som att jag är på botten men även som stärk mig som person. Livets resa är inte rak, det är den krokigaste väg man passerar. Man måste bara lära sig att acceptera det och komma ihåg att det kommer bli bra. 
Förlora aldrig hoppet! 

Några saker jag lärt mig de senaste veckorna som gjort att jag växt mig starkare;
1. Man måste våga säga ifrån. Jag har alltid varit den som aldrig vågat, men även jag börjar bli bättre på det. Man ska inte låta sig tryckas ner för att inte göra andra arga eller sårade. Dina känslor är också viktiga! 
2. En annan sak jag lärt mig är att lögner och rykten alltid går runt, även om man själv talar sanning blir man anklagad för att ljuga. Då säger jag tillslut, strunta i vad alla säger. Du vet själv om du talat sanning så lägg inte nån energi på det. 
3. Jag har lärt mig acceptera att jag inte är perfekt och att det är okej att säga det. Säga att man inte är bra på allt skadar inte. För det finns INGEN som gör allt rätt. 
4. Mina vänner är det bästa som finns!
5. Till slut har jag lärt mig att man aldrig ska ge upp, tro på sig själv, gå sin egen väg, strunta i rykten, lyssna på vad ens hjärta säger och följ det, kämpa för det. Vi lever bara en gång!
 

We'll do it all, everything, on our own. We don't need anything or anyone

 
 
 
"Du borde tänka såhär." "Jag tycker du borde göra såhär nu..." "Tänk efter riktigt noga nu innan du gör nått".
Överallt finns de, andras åsikter. 
Det är något man aldrig kommer komma undan ifrån men man kan välja vad man gör med dom.
Jag är mitt uppe i väldigt stora val som väldigt många tror jag bara kastar mig in i utan att tänka efter först. Det dom inte vet är att jag visst tänker efter, varje sekund för att just kunna vara riktigt säker. 
Under den senaste tiden har jag lyssnat lite för mycket på andra än på mitt egna hjärta. Men varför ska jag låta andra bestämma när de inte känner det jag känner eller vet i helhet hur situationen ser ut.
Har bestämt mig för att inte låta mig själv styras mer. Jag kommer alltid lyssna på vad mina vänner säger, använda det som stöd och något att ha i baktanken.
Men slutvalet gör jag. Det är trots allt enbart jag som kommer leva med mina val i framtiden.

∞ Confused about how as well
I just know that these things will never change for us at all
∞ I don't quite know how to say how I feel
Those three words are said too much, They're not enough


Våra brister gör oss till människor.

B; Mysbilder
 
Mer bussåkande och mer danslektioner med härliga elever. Flera timmars nattsamtal blandat med skratt, minnen, framtiden, tårar och lycka. Hårt arbete till Frizon och ångesten för att kunna göra ett bra jobb står mig upp över öronen. Står längst fram på De vet du samt köper biljett till One Direction när de kommer till Köpenhamn i juni.
Dagarna bara går och stressen tar över mina dagar. 
Men försöker endå ta vara på stunder. Så som jag ska ta vara på den kommande helgen, fyller äntligen 18 på söndag, äntligen är det min tur! Åhh vad jag ska dansa, sjunga och skratta med mina underbara på lördag! 


Det ligger där och gnager, det är bara det att ingen har modet att säga det.

B; Dammade av min kära kamera.

Nu är hösten här med kalla mornar, halsdukar, tjockare kläder, mössor, tedrickande dagarna i ända och vi får ju inte glömma alla dessa snörvlingar, hostningar och folk som låter som att de hamnat i målbrottet. Ja, jag menar självklart förkylningarna. Men trots det mindre bra som medföljer höstens kyla har vi äntligen i vårt lilla hus börjat elda i den öppna spisen och det är fullt med tända ljus överallt. Det har jag saknat!
Frizon är i full gång och jag känner på mig att det kommer bli tufft de kommande veckorna, men så jäkla kul. Dagen har varit tuff och det resulterade att jag i största del sov bort hela eftermiddagen och lär inte kunna sova nu. Men vad gör det när vi har studiedag torsdag och fredag?
Trots studiedagarna kommer jag förövrigt inte ligga på latsidan, har sjukt mycket arbeten och texter som ska skrivas. Fick även hem en faktura från Funcruises idag, att betala 1500 för en dygnskryssning är inte nådigt må jag säga, men som sagt, jag och min vän SKA åka med iallafall! 
Hoppas ni har det bra där ute, hoppas ni inte gör nått dumt och tar hand om varandra.
 
//Så många känslor kvar. Man kan inte förklara. Ingen av oss kan. Det går bara inte. 
Vet bara att det finns kvar där. Väldigt tydligt. 

Hon du älskade en gång och älskar än, spelar det nån roll? Kanske inte men kanske allt egentligen.

B; Helg i all ära.

Gör mest ingenting, skulle behöva öppna lite böcker och göra arbeten men jag finner inger ork. Den är borta eller lagd på nått annat. Sanningen är äntigen framme och jag känner mig inte längre som en idiot.
Sitter andra kvällen i soffan med två delar av familjen och skrattar ikapp. Far säger att det är värre än att vara på fyllefest. Det bara känns så bra, känns skönt att bara ha en helg då jag är hemma när jag vart ute på annat de senaste helgerna. 
Denna vecka har varit fylld av stress, ekonomisk stress. Studentmössa och kryssning ska beställas och bokas, tatuering ska göras snart och nästa vecka ska jag försöka få tag på en biljett till 1D när de kommer till Köpenhamn efter studenten. Jag tänker lösa det. Vill inte ta bort något! 
Detta år är jag ostoppbar! 

//Meningen som säger lite extra än vissa andra. Det finns ett tomrum som inte går att fyllas igen av annat/andra. Som jag sa i natten; "Förstår du känslan när man är glad, man känner att man mår bra. MEN man känner samtidigt att man saknar något, någon/några har lämnat ett otroligt stort tomrum i mitt hjärta. Samtidigt vet man precis vem/vilka det är". 
Svaret var nått annat än förväntat, jag trodde jag ville höra det, men när det väl blev sagda ord visste jag inte längre. Kanske mest för att det borde vara så enkelt. Men vi är experter på att komplicera allt.

Man måste genom skam, man måste genom drömmar...

B; Ett av alla Håkans tusentals underbara citat.
 
Konstiga dagar har passerat. Konstiga men härliga! 
Sanningar börjar sakta komma upp och jag inser vad jag känner och vill mer och mer. 
Kämpar med skolarbeten som jag inte riktigt klarar av just för tillfället.
Får tider för besök och känner att jag blir nästan lite rädd, trots att jag vet att det kommer gå bra.
Yrslet återkommer mer ofta än förr och man stannar upp för att återfå kontrollen.
Förstår att alla tror att jag mår jättedåligt, men sanningen är att jag gör inte det.
Jag är orolig för saker, det uppstår nya händelser och jag kan vara ledsen ibland.
Men sanningen är att jag känner mig mer levande än någonsin.
Och det har jag mina underbara vänner att tacka för!



Ge mig nått som tar mig någon stans för jag vill veta om kärlek finns!

B; Fler underbara dagar! 
 
Har inte uppdaterat på länge men ser ändå att väldigt många tittar in varje dag. 
Det händer ganska mycket hela tiden. Kunde äntligen hämta min efterlängtade mobil i fredags och än är den det bästa jag nånsin fått/köpt (efter min Håkanbiljett som jag fick i julklapp förra året). Tittade på One directions film med mina favorittjejer och vi lämade biografen som hjärntvättade Directioners. Dagen efter åkte jag Mini cooper med Blomman i Hultsfred och tittade runt på marknadsfesten. Håkan har även förlängt sin turnée så det ser ut som att jag kommer se han i antingen Göteborg eller Linköping i december! 
I skolan är allt i full gång. Balen är bokad och partner fixad, nästa vecka åker media till Stockholm, psykologin får mig att tycka att jag är dum i huvet när det gäller kärlek, roller till Frizon är sökta och snart börjar produktionen på vårt första nummer. 

Jag går där i samma korridorer där allt började om, sover i samma säng, åker samma buss vid samma tid, kan inte gå på en enda gata utan massa minnesbilder som spelas upp i mitt huvud. "Ja, jag mår bra" som jag upprepar hela tiden är sant. Men ändå är det något jag håller undan, nått jag gömmer. Även för mig själv.
Någon lovade att alltid finnas där, hur än saker var skulle det finnas någon som tog emot mig. 
Men tror vi glömde på vägen. 

Trots att jag förlorade så mycket och mig själv känner jag mig ändå som en vinnare.

B; ta mig tillbaka till den varma sommaren! 

Helgen som passerade var helt klart den bästa på länge, nått som jag behövde.
Har helt klart världens bästa och galnaste vänner! 

Idag var det dags för återförening med mina danselever (vissa av dom har jag haft sedan jag blev ledare) 
Innan det dansade jag även street för första gången på minst tre år, och det syntes kan jag säga....
Efter mina lektioner var det bara att springa ner till vännen min och glo lite på Idol från Linköping innan bussen gick hemåt och jag gick ytterligare massa kilometrar.
Kan ärligt säga att jag har sjukt ont i kroppen med tanke på att jag inte tränat nått alls under sommaren.
Skolan bjuder inte på en mjukstart och eftersom jag satt mig i balkommittén är jag mitt uppe i det med. 
Fyller mina dagar för att inte hinna känna nått, för att slippa bry mig när jag egentligen gör det.

Det komiska nu är att det bara är jag och en enda person mer som vet allt, precis allt. 
Och ingen kan göra nått åt det. Det bara e så...

I guess this mean that I'm missin you. Sorry for the things that I did to you. I'm so lost without you...

B; the notebook & Håkan


Fyller mina dagar med härliga människor.
Träffade Maria i måndags och pratade om allt mellan himmel och jord. Insåg att vi människor är sjukt bra på att prata om sånt som inte är sant, anta saker och hålla känslor inne.
Igår satt jag hos Johanna hela dagen och sov, åt och tittade på "One tree hill" på kvällen åkte jag, min faster och Jennie till Viken och bokade tid för tatuering. Eftersom de inte tauerar på de under 18 fick jag vänta lite längre, men idag är det exakt två månader kvar.
Idag har jag jobbat min sista dag på jobbet. Varit lite mer irrietrad än vanligt, speciellt på danskarna av någon anledning. Det har mellan varven kommit tyskar som pekar på en glassort och säger att de vill ha "Tillfälligt slut" då man får påpeka gång på gång att det inte är någon glass som heter så. 
Imorn är dagen fullproppad med frisörbesök efter ett helt år, en efterlängtad fika med Hanna, Håkanmys med Adina och senare planera dans med Amanda. 
 
Försöker fylla dagarna med sånt som får mig sluta tänka på min verkligehet en stund. Snart börjar skolan också vilket gör det lättare. För nu är det inte bra, inte för att alla ska tycka synd om mig utan för att det är så sanningen ser ut. Sen saker och ting har förändrats har jag insett vad jag verkligen behöver i mitt liv och att utan han är allt jag gör tomt utan någon glädje. Det var ett dumt gemensamt beslut. 
Vet inte vad det är som gör en person så speciell, kommer nog aldrig förstå det. 
Men det är så det är.
Jag vet inte hur saker och ting blev till jag bara vet att de blev till.

//You make me feel alive
 

I don't even know how I survive.

B; bilderna som tar mina ord.
 
Något har hänt, mina tankar har tagit sig en vändning. 
Sen när blev jag så otroligt pepp till att börja skolan?
Sen när blev jag så otroligt motiverad till att kämpa för det jag tror på? 
Sen när blev jag så otroligt motiverad att försöka ha koll på min hälsa och bli bra? 
Jag vet vart jag får min motivation ifrån. Den kommer inte från mig själv tyvärr,
Den kommer från dig, mina vänner och min familj. 
Alla dagar är inte bra men alla får sina dippar. Även jag.
Ingens liv är perfekt men om man inte trivs i det liv man har, försök kämpa för att det ska bli bättre. 
Tyvärr kommer de jobbiga sakerna gratis och de sakerna du får kämpa för kostar en förmögenhet. Men i slutändan är det värt det. Även i min situation.
Jag vet vart jag vill, men jag vet inte hur jag ska ta mig dit men det är något jag lär mig med tiden. 

//Just nu pågår det största kriget någonsin mellan mitt hjärta och min hjärna. 


What goes around comes around.

B; För en tid som bara går och aldrig kommer igen.

En händelserik vecka har passerat. Inte en enda lugn stund. Men det betyder inte att jag mellan varven svävat på moln. Fick efter en lång tid hålla om det finaste. Firade världens bästa Elin på hennes dag då hon fick en Ed Sheeran-biljett av mig. Lagade middag och hade en underbar kväll.
Men så fort som veckan tog slut har även nått annat tagit slut.
Nått som jag efter en tid accepterar i tid och otid. 
Men nått jag har lärt mig är att allt kommer lösa sig, på ett eller annat sätt blir allt bra.



Jag ska minnas den tiden då vi brann ihop.

 
B; den lyckliga tiden.

Ska man göra det rätta eller följa sitt hjärta? 
Just idag blev det "det rätta".
För några månader sedan vågade jag äntligen följa mitt hjärta igen.
Jag lät mig återigen styras till den som hade det. 
Vi behåller varandras till en oviss framtid, och förhoppningsvis till en bra sådan. 

≈ If someone said "Three years from now"
You'd be long gone I'd stand up and punch them out
Cause they're all wrong and, that last kiss, I'll cherish
Until we meet again, and time makes it harder, I wish I could remember
But I keep your memory, you visit me in my sleep
Who knew...


Tidigare inlägg
RSS 2.0