michaelajohanssonx

B; Utgång/förfest med mina underbara ¦ något många bör lära sig!

Lever och lär.

Lär mig stå på egna ben då jag varit så van att bli buren genom alla jobbiga stunder under 2012. 
Lyssnar ännu mer på musik som gör mig glad samt de låtar som får mig att minnas, skriver ner mina tankar och blocket blir fullt, fotar allt och inget, skrattar som aldrig förr och känner mig lycklig, går runt i den värld jag lever i och försöker hålla en god min trots att det ända jag vill är att försvinna och börja om.
Börja om, de två orden gillar jag. 
Vilken galen skärtorsdag 2013 bjöd på. Det var överallt och ingenstans och känslor som bara dunka i takt till musiken. Sitter i ett rum där jag knappt ens sett hälften av människorna tidigare. Men bland alla dessa människor ser jag dom, mina underbara vänner som räddar mig i alla lägen, det gänget jag är så lycklig för att jag har! 

// Försöker kväva saknaden, kväva den med hjälp av andra. Jag vill radera den för gott nu, radera allt det som gör ont! 

 

Ett helt gäng av mina vänner stormar in i mitt rum och pratar och håller om mig, två andra låter mig sova på deras soffa, en annan ringer och är ledsen för min skull, min familj kommer på kalas och frågar efter dig, min andra vän är så arg och säger att detta är så fel. Det sättet jag blir behandlad på.

Sanningen: Allt har gått så fort. Det är tre veckor sen allt hände. 
Alla pratar omkring mig, spekulerar och tror att dom vet, andra tror att du är otrogen mot mig efter att ha sett en bild på dig och en annan eftersom de fortfarande tror att det är du och jag. För bara tre veckor sedan sa du att jag var den ända, du ville dela resten av ditt liv med mig. Du ville "sätta en ring på mitt finger och visa för alla att jag var den ända". 
Men på en kväll förändrades allt och du bara försvann, din personlighet förändrades och jag har blivit behandlad som skit av dig och din "nya vän". 
Jag är inte värd mycket men iallafall mer än detta, och du säger att du inte alls gjort fel mot mig. 
Jag gör inte alls rätt hela tiden jag heller och jag är otroligt ledsen för det jag har gjort. Men det är bara jag som får skit.
I onsdags pratade vi, och du vet mycket väl om vad vi pratade om. Du vet vad DU sa. 
Vissa människor säger åt mig att bara glömma dig, men hur ska jag bara kunna glömma allt på bara tre veckor, efter tre år av allt vi gått igenom?
Jag försöker andas eftersom jag inte vill ha denna "nya" personen i mitt liv.
Jag vill vara med den personen jag älskar och tyvärr så finns han inte just nu för den personen gav upp och tog den lätta vägen ut. 
Det är sorligt, för jag är otroligt stolt över vad den människan gjort och hur mycket han vuxit i sig själv! Jag har sett dig, älskat dig och närmare hatat dig men du har ändå hittat tillbaka till mig varje gång! Vi har delat så otroligt mycket och jag har förlorat min andra hälft. Jag tänker aldrig glömma dig för såhär var du inte under vår tid, då var du den bästa jag visste. 
Men för din skull hoppas jag att du kan öppna dina ögon och se allt. Jag förstår inte hur du kan leva med allt du lämnar bakom dig, de människor du krossar. Jag vet att dina känslor finns där inom dig. Släpp bara ut dom. 
Jag vill ditt bästa och med det går jag även vidare för med ert beteende drar ni fram de värsta sidorna hos mig som jag inte vill ha kvar. Jag tänker inte låta mig tryckas ner mer av dina omogna drag. Jag är så trött på att vara ledsen nu, jag vill vara lycklig igen. och det tänker jag bli! 
Men när du är klar med "idioterierna" finns jag här för dig, det som vi båda lovat varandra.
Att oavsett vad finnas kvar i varandras liv, tillsammans! 

Vi ses i framtiden hjärtat! 

 

Varför måste vi såra varandra? 

B; Ibland går det upp & ibland ner, livet är en berg &-dalbana! 

 

Där kärlek och hat går hand i hand, sitter jag och bara saknar dig. Nu är allt sagt och gjort...

**Jag vet hur jag vill ha det, jag vet det tack vare mina drömmar. Drömmarna som inte är realistiska. man får en förfalskad bild av det hela och blir besviken när man inser att allt är hopplöst.

Man kollar på sig själv och frågar om man är nöjd med den man är, man blir osäker och frågar andra: de ger mig svar att jag självklart ska vara det, för att den personen har allting.

men hur ska jag kunna det när jag inte dög för dig. då kan jag ju inte ha det där.

Jag får helt enkelt vänta, vänta in tiden då någon kommer och tar ut mig ur denna lilla låda som jag är instängd i, ge mig något tecken på att detta är ödet, att detta var menat att hända...

NU: Inser att det har hänt mycket sen jag skrev det. Efter några månader kom han in i mitt liv igen, räddade mig. Jag fick se och vara med om en riktigt romans. Hur det verkligen känns att älska och vara älskad på riktigt. Nu är jag och stampar exakt samma ställe. Känne rigen mig i mig själv.

Det som inte har förändrats är väll synen på mig själv. För jag är absolut inte nöjd med den jag är, men jag försöker vara mig själv igen och hoppas att det räcker till. 
Allt som händer har en mening...