I samma stund så vet jag att allting har ett slut...

B; 17/11

Ytterligare en helg har passerat, och det var en sådan som jag längtade efter. 
När den väl kom var den bättre än jag trodde den skulle bli. 
Allt jag hade saknat, det kom tillbaka, men när jag låg där och kände lyckan och den trygghet som jag inte känt på länge så visste jag att "imorgon samma tid, är det förlorat igen". Det jag hade i min famn skulle försvinna igen, och kanske aldrig mer komma tillbaka. Därför tog jag vara på det dygnet mer än någonsin.
Det var värt det, varje minut av den känslan och det jag fick tillbaka, det var verkligen värt det. Värt att jag får gå igenom samma smärta och saknad igen. Och det är inte bara jag som får göra det.
Ni får kalla mig blind, desperat, sjuk eller vad ni vill. Men då vet ni inte sanningen eller hur det är när nått är äkta. 

// Så mycket mer känslor som jag känner men som inte kommer ut. Som inte våga sägas. Där tar jag stopp, och kanske stänger av...

Time for some changes...

B; a true story

Det är lite av en tomhet som finns kvar inom mig efter den här veckan. 
Så otroligt mycket känslor som svävat omkring både runt omkring men även inom mig.
Samtidigt har jag insett och lärt känna mig själv på ett helt annat sätt. 
En vecka med tidiga mornar (05:00), sammanlagt fyra timmars tågresande varje dag, flera fikastunder på Espresso house, promenader, mat och samtal. Lite av blod, svett och tårar skulle man kunna säga i vissa stunder. 
Detta är inget man talar om högt, lite tabu på det hela. Kanske för att jag inte vill dra till mig uppmärksamheten eller att folk ska komma och ta hand om mig. Klart man ibland vill bli omhändertagen, men det räcker gott och väl med allt stöttande som jag fått. 
Jag hade aldrig gjort det jag gjort den här veckan om det inte vore för mina vänner och min familj. 
Ett speciellt tack till två stycken. Två helt underbara vänner som vart med sedan dag ett båda två, men vill även ge ett speciellt tack till en nyfunnen vän som även hon alltid finns! 
Men än är det inte över, nej det har bara börjat. 
Men var inte oroliga. Allt kommer lösa sig, det håller det på att göra redan nu! 


//Förvirrad, stressad, stunder då jag svävar på moln, samtal som öppnar så mycket för mig, stunder då jag känner känslan av att vara kär och frågor om framtiden som svävar omkring i mitt huvud. 

RSS 2.0