Gå din egen väg
De senaste veckorna har mitt huvud kokat. Kokat av lycka, kärlek och ilska.
Lycka för att jag har så fina människor i min omgivning som ställer upp till tusen.
Kärlek för att jag fått spendera två långa, men för snabba, veckor tillsammans med min bättre hälft.
Ilska för att jag blir så arg när människor inte kan se till andra människor lycka och drömmar.
Enligt mig är det inte okej när man ska försöka övertala någon om nått bara för att man själv tycker så, för sin egen skull. Som till exempel att ens vän inte tycker att du ska bli tillsammans med någon bara för att hon/han inte tycker att personen är bra nog. Eller när någon inte tycker att man ska få jobba med det man vill bara för att personen har nedvärderande åsikter om personer inom det yrket.
Alla har någon gång fått sina åsikter/drömmar "dissade" för att någon inte tycker att de är bra eller för att det inte passar dom, så min påbörjade lista kan göras otroligt mycket längre.
Min åsikt om er som alltid ska ha en nedvärderande åsikt om andra människors drömmar, sköt ert egna.
Vill du resa jorden runt, gör det.
Vill du bli tillsammans med nån, bli det.
Vill du gå en utbildning/jobba i Sverige eller utomlands, gör det.
Mina val har blivit ifrågasatta och åsikterna om vad andra egentligen tycker jag ska göra har varit många.
Lycka för att jag har så fina människor i min omgivning som ställer upp till tusen.
Kärlek för att jag fått spendera två långa, men för snabba, veckor tillsammans med min bättre hälft.
Ilska för att jag blir så arg när människor inte kan se till andra människor lycka och drömmar.
Enligt mig är det inte okej när man ska försöka övertala någon om nått bara för att man själv tycker så, för sin egen skull. Som till exempel att ens vän inte tycker att du ska bli tillsammans med någon bara för att hon/han inte tycker att personen är bra nog. Eller när någon inte tycker att man ska få jobba med det man vill bara för att personen har nedvärderande åsikter om personer inom det yrket.
Alla har någon gång fått sina åsikter/drömmar "dissade" för att någon inte tycker att de är bra eller för att det inte passar dom, så min påbörjade lista kan göras otroligt mycket längre.
Min åsikt om er som alltid ska ha en nedvärderande åsikt om andra människors drömmar, sköt ert egna.
Vill du resa jorden runt, gör det.
Vill du bli tillsammans med nån, bli det.
Vill du gå en utbildning/jobba i Sverige eller utomlands, gör det.
Mina val har blivit ifrågasatta och åsikterna om vad andra egentligen tycker jag ska göra har varit många.
Som till exempel varför jag klarar av att ha min pojkvän i Danmark. Varför jag inte gör slut redan nu när det är upplagt (enligt dessa personer) för att det inte skulle hålla när vi ses så sällan.
Mitt svar på det är att jag älskar honom. Han gör (äntligen) något för sin egen skull, något han vill göra. Och det gör mig lycklig. När man ser att han blir stolt över sig själv när det går bra för honom. Vad skulle jag vara för någon människa om jag inte skulle stötta honom i något som gör honom lycklig och som gör honom till en bra människa? Självklart är det inte alltid en dans på rosor och självklart går mitt hjärta i tusen bitar när det ibland tar en hel månad innan vi ses. Men vi har ju faktiskt dagens teknik som gör att vi iallafall kan hålla kontakten.
Han gör mig lycklig trots de 45 mil mellan oss och självklart litar jag på honom, är inte det egentligen bra nog? Måste man bo "på" varandra för att det ska hålla? Vi behöver inte det iallafall.
Vi vet inte om det kommer hålla hela livet, men vem kan förutspå sådant? Även om man är sambos eller särbos. Vi följer bara våra hjärtan. Vilket alla borde göra.
Så bara för att din mamma, kompis, syster eller bror inte tycker att du ska göra ett val som du egentligen vill göra, får det dig att bli lycklig så gör det! Det är inte dom som kommer leva med dina beslut du tar. Det är bara dig själv. Så se till att göra dom för din egna skull redan från början.
Alla är värda att följa sina drömmar och gå sin egen väg.
Så börja nu, vad är DITT nästa val, vad säger DITT hjärtat?
Mitt svar på det är att jag älskar honom. Han gör (äntligen) något för sin egen skull, något han vill göra. Och det gör mig lycklig. När man ser att han blir stolt över sig själv när det går bra för honom. Vad skulle jag vara för någon människa om jag inte skulle stötta honom i något som gör honom lycklig och som gör honom till en bra människa? Självklart är det inte alltid en dans på rosor och självklart går mitt hjärta i tusen bitar när det ibland tar en hel månad innan vi ses. Men vi har ju faktiskt dagens teknik som gör att vi iallafall kan hålla kontakten.
Han gör mig lycklig trots de 45 mil mellan oss och självklart litar jag på honom, är inte det egentligen bra nog? Måste man bo "på" varandra för att det ska hålla? Vi behöver inte det iallafall.
Vi vet inte om det kommer hålla hela livet, men vem kan förutspå sådant? Även om man är sambos eller särbos. Vi följer bara våra hjärtan. Vilket alla borde göra.
Så bara för att din mamma, kompis, syster eller bror inte tycker att du ska göra ett val som du egentligen vill göra, får det dig att bli lycklig så gör det! Det är inte dom som kommer leva med dina beslut du tar. Det är bara dig själv. Så se till att göra dom för din egna skull redan från början.
Alla är värda att följa sina drömmar och gå sin egen väg.
Så börja nu, vad är DITT nästa val, vad säger DITT hjärtat?
