Det vi alla kallar kärlek - Den som finns inom oss alla

Kärlek, överallt finns den. I olika former och mängd.
Kollar runt bland de människor jag möter och även på mig själv. 
Inser att kärleken ska vara den som gör oss lyckliga, inte den som gör att vi gör dumma saker, gråter oss till sömns och mår dåligt. Kärleken ska vara något fint mellan två människor och framför allt en trygghet. 
 
Jag har haft turen att känna, som var för mig, den riktiga kärleken. 
Det sjuka är att det var när jag slutade leta efter den som jag hittade den! 
Den som kändes som att den skulle hålla förevigt. Men saker förändras, lika så människor.
De senaste veckorna har allt som inebärt kärlek för mig varit som ett slag i magen.
Något som fyller mina ögon med tårar.
Kärlek och framför allt minnen.
Det finns över 7 miljarder människor på jorden och jag hittade EN som jag trodde var den enda.
Men ibland avslutas det finaste sakerna man har. Ibland bra och ibland dåligt.
 
Jag kommer ihåg hur lycklig jag varit genom året som passerat. Det är mer än ett år sen jag blev tokkär ända upp till öronen. Kunna ha någon som jag säger "Jag älskar dig" till och även få det tillbaka som svar.
Vi planerade vår framtid, har haft så otroligt många helt underbara och fantstiska stunder men trots det har allt inte varit helt perfekt och vi fick ta igenom oss många hinder.
Men vi klarade det varje gång vilket gjorde att jag trodde på oss mer. 
Du räddade mig på så otroligt många sätt. 

Många frågar om jag tror att det finns EN ända person man är ämnad för att vara med. Många säger att jag redan har hittat den person. Men helt ärligt är jag skeptisk. Att jag har gått fram och tillbaka till samma person i tre år har självklart fått mig att tro på det.
Jag tror nog ändå mer då på att man aldrig glömmer sin första kärlek.
Men jag överlåter allt till ödet. 


Jag vet att alla dagar kommer vara olika. Vissa dagar går allt som på räls och jag är lyckligare än någonsin.
Men ibland kommer gråten sitta i halsen och till sist komma upp. 
Ibland är jag en lycklig singel och ibland önskar jag inget annat än att ha någon att älskas av.
Någon som viskar i mitt öra att allt kommer bli bra när jag själv känner att det är hopplöst! 
Det viktiga jag har insett är att man ALDRIG ska ångra något, man ska se allt som en lärdom i livet.

Alla har någon gång varit olyckligt kära. Alla går igenom det. 
Någon dag kommer vi alla hitta den rätta personen att bli gamal med. 
Allt kommer ordna sig.
Kärleken ska vara det finaste en människa får vara med om! 



//Och mitt i allt vibrerar min telefon, jag tittar, jag inser att jag glömt ändra planerade saker i kalendern för på hela displayen  står det "ett år med hjärtat"....

det vi kallar ord

här kan ni ge mig några ord;

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0