Trots att jag förlorade så mycket och mig själv känner jag mig ändå som en vinnare.
B; ta mig tillbaka till den varma sommaren!
Helgen som passerade var helt klart den bästa på länge, nått som jag behövde.
Har helt klart världens bästa och galnaste vänner!
Idag var det dags för återförening med mina danselever (vissa av dom har jag haft sedan jag blev ledare)
Innan det dansade jag även street för första gången på minst tre år, och det syntes kan jag säga....
Efter mina lektioner var det bara att springa ner till vännen min och glo lite på Idol från Linköping innan bussen gick hemåt och jag gick ytterligare massa kilometrar.
Kan ärligt säga att jag har sjukt ont i kroppen med tanke på att jag inte tränat nått alls under sommaren.
Skolan bjuder inte på en mjukstart och eftersom jag satt mig i balkommittén är jag mitt uppe i det med.
Fyller mina dagar för att inte hinna känna nått, för att slippa bry mig när jag egentligen gör det.
Det komiska nu är att det bara är jag och en enda person mer som vet allt, precis allt.
Och ingen kan göra nått åt det. Det bara e så...
det vi kallar ord
Trackback
