Våra drömmar, jag har inte glömt dom, tvärtom.
En stor del av mig har alltid varit kontrollbehovet. Att kunna kontrollera alla olika situationer så att det kan bli bra och att jag har kontroll på situationen in i minsta detalj.
På senare tid har det ändrats, iallafall hur jag använder mig av kontrollen.
Jag kan lämna mig till ödet till en viss del.
Men det som finns kvar i liknelse är de ögonblick man skulle vilja göra nått, göra nått åt det som inte är bra.
Men man står där hjälplös och har ingen aning om hur man kan gå vidare med allt.
Jag kan bli galen och så otroligt frustrerad.
Viljan är så stark, men som sagt jag är hjälplös i detta ögonblick.
Nu är det inte jag som kan göra nått åt situationen, det är du.
det vi kallar ord
Trackback
