michaelajohanssonx

Jag minns inte längre hur det känns, hur det känns att älska någon eller bli älskad trots att det knappt gått två veckor. Jag minns att jag var lycklig, men inte hur själva känslan var.
Jag ser han inte längre framför mig, drömmarna börjar avta.

Efter var dag som går ser jag tillbaka på mina minnen som en bra tid i mitt liv. Den bästa faktiskt.

När EN människa räddade mig från så otroligt mycket, då vi började drömma om ett liv tillsammans.
Jag är lyckligt lottad som fick se så mycket av en människa, lära känna någon på djupet, älska någon på djupet oavsett vad. 
Jag fick den känslan att jag skulle kunna göra vad som helst för han. 

Det som har förändrats nu är, nästan ingenting.
Jag kommer alltid finnas här, vi planerade resten av vårt liv. 
Ska jag då inte kunna hälsa på dig när jag ser dig efter vi bröt våra drömmar? 
Vad hände med "jag ska alltid finnas för dig oavsett om vi är tillsammans eller inte"? 
Jag behöver den delen av dig som var min vän, min stora trygghet i livet. 

Det som har förändrats är min tillit till dig, Efter lögner och svek.
Men jag vill tro det bästa om dig, det har jag alltid gjort. Inget förändrar det. Men vart står vi nu?
Jo, ensamma i natten i varsin ände av staden, den vi en dag skulle fly tillsammans. 
Fly för att leva lyckliga i alla våra dar...