michaelajohanssonx

Ytterligare en helg har passerat, och det var en sådan som jag längtade efter. 
När den väl kom var den bättre än jag trodde den skulle bli. 
Allt jag hade saknat, det kom tillbaka, men när jag låg där och kände lyckan och den trygghet som jag inte känt på länge så visste jag att "imorgon samma tid, är det förlorat igen". Det jag hade i min famn skulle försvinna igen, och kanske aldrig mer komma tillbaka. Därför tog jag vara på det dygnet mer än någonsin.
Det var värt det, varje minut av den känslan och det jag fick tillbaka, det var verkligen värt det. Värt att jag får gå igenom samma smärta och saknad igen. Och det är inte bara jag som får göra det.
Ni får kalla mig blind, desperat, sjuk eller vad ni vill. Men då vet ni inte sanningen eller hur det är när nått är äkta. 

// Så mycket mer känslor som jag känner men som inte kommer ut. Som inte våga sägas. Där tar jag stopp, och kanske stänger av...