michaelajohanssonx

Det är lite av en tomhet som finns kvar inom mig efter den här veckan. 
Så otroligt mycket känslor som svävat omkring både runt omkring men även inom mig.
Samtidigt har jag insett och lärt känna mig själv på ett helt annat sätt. 
En vecka med tidiga mornar (05:00), sammanlagt fyra timmars tågresande varje dag, flera fikastunder på Espresso house, promenader, mat och samtal. Lite av blod, svett och tårar skulle man kunna säga i vissa stunder. 
Detta är inget man talar om högt, lite tabu på det hela. Kanske för att jag inte vill dra till mig uppmärksamheten eller att folk ska komma och ta hand om mig. Klart man ibland vill bli omhändertagen, men det räcker gott och väl med allt stöttande som jag fått. 
Jag hade aldrig gjort det jag gjort den här veckan om det inte vore för mina vänner och min familj. 
Ett speciellt tack till två stycken. Två helt underbara vänner som vart med sedan dag ett båda två, men vill även ge ett speciellt tack till en nyfunnen vän som även hon alltid finns! 
Men än är det inte över, nej det har bara börjat. 
Men var inte oroliga. Allt kommer lösa sig, det håller det på att göra redan nu! 


//Förvirrad, stressad, stunder då jag svävar på moln, samtal som öppnar så mycket för mig, stunder då jag känner känslan av att vara kär och frågor om framtiden som svävar omkring i mitt huvud.