michaelajohanssonx

När osäkerheten tar fart och känslorna kommer fram på grund av den bortgågna kontrollen av dem. 
Att lämna det liv man älskar på grund av att man kan ha det bättre är inget jag suktar efter. 
Att få det bättre i det livet jag har är något jag kämpar för varje dag.
Folk säger åt mig vad som är bäst för mig, det har de gjort en sån lång tid nu. Nu är det jag som säger vad som jag trivs bäst med. Det är jag som lever med mina val. 
Ge upp eller stanna och kämpa, när natten sakta kommer är det inget dilemma längre.
Då är något av dem min verklighet.

Blir inte så mycket skrivande, tagit upp bloggen flera gånger men aldrig vetat vad jag ska skriva om. 
Har inte känt att jag behöver berätta om vad jag gjort. Har haft så mycket olika känslor för precis allt. 
Så otroligt mycket känslor som blandas runt, runt, runt i kroppen.
I ena sekunden är jag überlycklig och i andra sekund känner jag mig så otroligt ensam och hjälplös. 
Har haft världens bästa helg med min underbara familj i Götet.
Får ett samtal av pojkvän som jag inte träffat på fem veckor att han tagit ledigt från jobbet en vecka för min skull. Världens bästa överraskning!
Jobbar, det som känns, dag ut och dag in. Tar ledigt en en hel vecka för att orka med sommarskolan som börjar imorn. 
Mitt i allt ska jag få träffa underbara vänner och fira födelsedagar. Förhoppningsvis ska både jag och mitt hjärta ha tid att umgås lite också. 
Allt borde vara så otroligt bra, för det mesta är det nog det ändå.
Det är bara många småsaker som gör att allt går i kras. 
Men på tisdag börjar en lösning till ett av mina problem. 
Lyckan jag är påväg igen! 

En stor del av mig har alltid varit kontrollbehovet. Att kunna kontrollera alla olika situationer så att det kan bli bra och att jag har kontroll på situationen in i minsta detalj.
På senare tid har det ändrats, iallafall hur jag använder mig av kontrollen.
Jag kan lämna mig till ödet till en viss del.
Men det som finns kvar i liknelse är de ögonblick man skulle vilja göra nått, göra nått åt det som inte är bra.
Men man står där hjälplös och har ingen aning om hur man kan gå vidare med allt. 
Jag kan bli galen och så otroligt frustrerad.
Viljan är så stark, men som sagt jag är hjälplös i detta ögonblick. 
Nu är det inte jag som kan göra nått åt situationen, det är du.

 

Idag fyller min finaste lillasyster 10 år. Det har vi firat med Ostkakeboden och minigolf! 
Sedan var det dags för jobb. Det jobbigaste passet jag någonsin haft. 
Jobbade själv från fem till åtta. Kön blir bara längre och längre. Allt tar slut.
Jag måste fylla på allt som tar slut, städa, ta betalt och använda mig av min urusla huvudräkning. 
Juste måste kommunicera med olika språk också. Idag mest danskar så det var inte så jobbigt. 
Idag hände nått av det sjukaste jag vart med om: Det kom en gubbe (ca. 70år) fram till mig och läste på min tröja där det står "Hallon Saltlakrits" (som är en av våra glassorter). Helt plötsligt frågar han "Om man gillar Både hallon OCH saltlakrits. Vilket av dom får man suga på då tycker du?" och så pekar han på mina bröst. 
Om jag hade varit nära han hade jag nog (eftersom jag var så sjukt trött) gett ha en megalavett. 
Jag bara glodde på han och han börjar skratta och ursäktar sig med att han skojade lite med mig. 
Mitt svar. "Pröva det där skämtet på någon i din egen ålder...DÅ kanske du får en napp" och så vände jag på klacken. 

 

Ja, det händer lite när man säljer glass i Vimmerby. 

Min dag är otroligt händelserik!
Snorar lite, kollar på en film, bli dundertäppt och tar nässpray, snorar ännumer, käkar lite glass, tar en värktablett och kollar på ytterligare en film. 
Alla vet precis vad jag menar, det är skönt att inte vara ensam! 

//Förövrigt är det två dagar kvar till fredag, och jag längtar ihjäl mig! 
Det här med att det är 489 km emelllan oss är inget jag är ett stort fan av, men jag kanske vänjer mig.
Är han lycklig så är jag det med! 

Allt löser sig i sinom tid. 
Imorn är sista skoldagen i tvåan.
Jag kan inte beskriva hur skönt det är, att kunna lämna detta år med stress, sjukdomar och annat skit bakom sig! 
Efter imorn kan jag andas ut, samla nya krafter, jobba på mig själv och umgås med alla mina underbara så mycket jag bara kan. 
Men den bästa och mest underbara kommer jag knappt se under lovet, men som han själv säger "Vi tar oss igenom det med älskling!". 

//Det är nog värre än jag trodde. 

Svävar lite för mycket nu! 

Gårdagen bjöd nog enbart på kaos men även mycket lycka och kärlek! 
Lärt mig otroligt mycket och känner mig inte ensam längre. 
Det händer så mycket nu att jag inte hinner med i svängarna! 

Man går tillbaka till det gamla som ändå känns så nytt. Det känns till och med bättre. 
Vi är nog föralltid, vare sig vi vill eller inte.

Lyckan är kommen och jag får umgås med med mina favoriter och fira bästavän på hennes födelsedag.
Befinna mig i en soffa en hel natt och bara stirra och prata, prata om allt mellan himmel och jord. 
Jag är påväg att hitta mig själv igen.
Jag är påväg att hitta så mycket mer än det!  

/Jag förbereder mig på en tuff men härlig tid framöver! 

//...Yes I'm swept off my feet
Oh my heart skips a beat
But there's really only one thing to say:
God Damn you're beautiful
To me, you're everything,

"Men när ditt vilda hjärta slutat slå
då ska jag minnas den tiden när vi brann ihop,
jag släckte din eld som jag vann

"När allting är över, när du funnit sans ska du hata mig innerligt,
önska att jag inte fanns

"Jag ska få dig att hoppas, jag ska få dig att tro,
jag ska krossa ditt hjärta, ta ifrån dig din sol,
leka med dina känslor, rasera din bro, visionen av oss i min hand

"Lärdom, lärdom, lär om...

 

Vill bara åka iväg, försvinna ett litet tag.
Och jag vet exakt till vilket ställe...
Där jag känner att inget kan stoppa mig.
Där jag kan vara mig och endast mig själv.
Där jag bara kan glömma precis allt.
Där alla problem är så långt borta att jag inte ens märker av dom.

Men tyvärr är det stället inte tillgängligt för mig längre.
Så jag får leta om på nytt. 

//Sanningen är i slutändan det bästa! 
Men oftast är det den som är mest komplicerad och gör ondast.
Iallafall idag...

 

Det finns så mycket människor inte vet.
Det värsta är att de faktiskt tror motsatsen, att de vet precis hur saker och ting ligger till.
Men de har ingen aning, ingen aning om vad som sagts.
Vad varken jag, du, hon, han, dom eller vi sagt & gjort.
Det är lätt att dra en lögn för att skydda sig själv. 
Visst att mycket av problemet ligger hos mig men jag försöker lösa det.
Men det är inte bara jag.
Kom ihåg det nästa gång vissa av er skriver, säger eller kommenterar något.

/En lögn är mycket lättare än sanningen.
Det enklaste sättet att försvinna från det jobbiga.

Och när jag kommer hem, kommer alla känslor tillbaka. 
Skulle vara skönt att kunna ta studenten och sticka, men eftersom jag har ett år kvar får jag stanna kvar & kämpa. 
Har fått sånt otroligt stöd från massa underbara människor, tack så himla mycket!
Vartenda litet ord hjälper! 

/Orden som egentligen inte borde betyda något alls betyder allt...

Kärlek, överallt finns den. I olika former och mängd.

Kollar runt bland de människor jag möter och även på mig själv. 
Inser att kärleken ska vara den som gör oss lyckliga, inte den som gör att vi gör dumma saker, gråter oss till sömns och mår dåligt. Kärleken ska vara något fint mellan två människor och framför allt en trygghet. 

 

Det sjuka är att det var när jag slutade leta efter den som jag hittade den! 
Den som kändes som att den skulle hålla förevigt. Men saker förändras, lika så människor.
De senaste veckorna har allt som inebärt kärlek för mig varit som ett slag i magen.
Något som fyller mina ögon med tårar.
Kärlek och framför allt minnen.
Det finns över 7 miljarder människor på jorden och jag hittade EN som jag trodde var den enda.
Men ibland avslutas det finaste sakerna man har. Ibland bra och ibland dåligt.

 

Jag kommer ihåg hur lycklig jag varit genom året som passerat. Det är mer än ett år sen jag blev tokkär ända upp till öronen. Kunna ha någon som jag säger "Jag älskar dig" till och även få det tillbaka som svar.
Vi planerade vår framtid, har haft så otroligt många helt underbara och fantstiska stunder men trots det har allt inte varit helt perfekt och vi fick ta igenom oss många hinder.
Men vi klarade det varje gång vilket gjorde att jag trodde på oss mer. 
Du räddade mig på så otroligt många sätt. 

Många frågar om jag tror att det finns EN ända person man är ämnad för att vara med. Många säger att jag redan har hittat den person. Men helt ärligt är jag skeptisk. Att jag har gått fram och tillbaka till samma person i tre år har självklart fått mig att tro på det.
Jag tror nog ändå mer då på att man aldrig glömmer sin första kärlek.
Men jag överlåter allt till ödet. 


Jag vet att alla dagar kommer vara olika. Vissa dagar går allt som på räls och jag är lyckligare än någonsin.
Men ibland kommer gråten sitta i halsen och till sist komma upp. 
Ibland är jag en lycklig singel och ibland önskar jag inget annat än att ha någon att älskas av.
Någon som viskar i mitt öra att allt kommer bli bra när jag själv känner att det är hopplöst! 
Det viktiga jag har insett är att man ALDRIG ska ångra något, man ska se allt som en lärdom i livet.

Alla har någon gång varit olyckligt kära. Alla går igenom det. 
Någon dag kommer vi alla hitta den rätta personen att bli gamal med. 
Allt kommer ordna sig.
Kärleken ska vara det finaste en människa får vara med om! 

B; En helt onormal vecka.

Efter en helvetesvecka är allt nästan tillbaka till det normala. 
Inte orkat göra något, bara luggit i sängen/soffan och försökt kolla på mina två favoritserier.
Det mesta är kaos, inget är riktigt på plats men jag är ändå lugn. Lugn för jag vet att jag kommer hitta min plats bland alla ovissheter. Alla frågor som söker efter svar. 
Jag förstår det inte riktigt själv, alla mina tankar har två sidor nu för tiden.

Schizofrenin härjar för osäkerhetens skull.

Det händer något med mig, äter annorlunda, ler annorlunda, motionerar som en tok och ser på världen med andra ögon. 
Jag bara inser att allt är precis tvärtemot än vad det var för ett år sedan, då var det början. 
Nu ett år senare är det slutet. Tror jag.

B; Såhär pigg & glad är jag inte nu...men hade velat för jag vill göra sådan som får hjärtat att dunka! 

Trodde det skulle bli en bra dag, jag gick upp och fixade iordning mig och var glad för att få träffa mina klassisar! Men mitt sunda förnuft sa åt mig att stanna hemma, och tur var det.
Jag har inte haft influensan på över fem år. Kom inte ens ihåg hur det var.
Nu ligger jag i min stora säng, likblek, med hög feber, smärtor och tre olika drycker står på mitt nattduksbord. Grejen är den att de har stått där hela dagen och är mestadels orörda. Det går inte. 
Men jag får hoppas att jag är bättre imorn, nedräkningen har börjat och om jag får behålla det jag äter och mår bättre får jag umgås med alla underbara om 42 timmar... 
Livet är inte alltid rättvist men så är det! 

Om man ska se lite optimistiskt har jag kollat på: Burlesque, The notebook, 2 steg från Håkan, Oth och Moulin Rouge. 

//...Nu är det en sådan stund jag nog skulle kunna göra vad som helst. Vad som helst för att få känna din närvaro. Trots min ilska och förakt! 

B; Mina senaste dagar! 

Sover i min stora säng, eller försöker sova iallafall. Många tankar och minnen som snurrar omkring. 
Är glad större delen av dagen men sedan kommer gråten som ett slag i magen och jag orkar inte hålla den där goda minen mer. 
Myser hos mina vänner, går en liten promenad i solnedgången, dansar som aldrig innan och sitter hemma, på bussen och i skolan och bara minns. För på alla dessa ställen har jag minnen med dig. De minnerna som jag aldrig kommer radera men lär mig leva med. 

B; de detaljer som har stor betydelse

Möblerar om ännu mer i mitt rum, rensar och flyttar omkring minnen. 

Så mycket hjärtat vill säga, så mycket som jag vill ska komma tillbaka, så mycket jag vill vara i dina armar. 
Nu skrotar jag det jag vill för tillfället och tänker drömma om det jag önskar...

Fick en inbjudan av mina kära vänner till tacokväll och att få tillbringa en natt på deras soffa! Nice! 
Resten av helgen erbjuder ledardansutbildning. 

/mJ